Nu har jag jobbat och haft Knut på förskolan i snart tre veckor. Allting flyter på bra, inga bekymmer och Knut är mycket nöjd och glad.
Men JAG blir oerhört stressad av det här att alla hämtar sina barn så himla tidigt! Känner mig värdelös som har honom på förskolan ända till 16.30 när de flesta barn verkar gå hem vid tre.
Jobbar inte folk?! Hur sjutton kan ni hämta så tidigt?

Vi har lagt upp det så att eftersom Knut är en sjusovare och inte vaknar förrän 7.30-9.00 så har vi låtit honom sova så länge han vill.
Då slipper vi väcka och han slipper bli grinig för att vi klampat in när han sov.
Så han vaknar i regel runt 8.30, då går han och jag upp och äter frukost. Precis så länge man vill och i lugn och ro.
Efter det läser vi sagor, brottas i sängen och sjunger och sen vid 10 så cyklar vi till förskolan.

Så egentligen är han inte där flest timmar, men längst.
Jag borde inte ha dålig samvete över det för det funkar så himla bra för oss och för Knut.
Jag kan sitta kvar och jobba om jag måste utan att känna stress över att hämta honom. Han och jag får vår tid ihop på morgonen och Emil och han får tiden ihop på eftermiddagen.

Sen är jag och Knut lediga på fredagar, för att vi ska hinna leka mycket bara han och jag.

Men jag känner av hetsen, att vara hemma och vara en bra mamma, vara så mycket som möjligt med sina barn, samtidigt som man ska göra karriär, träna, äta hälsosamt och ha ett rikt socialt liv.
Dygnet har ju bara 24 timmar och jag hinner inte med allt!

Jag tycker att det är roligare att jobba än att vara mammaledig. När jag säger det till andra mammor kollar de på mig som om jag vore djävulen själv.
Jag älskar att vara med Knut, det är inte det. Men det är enformigt att vara mammaledig också, lite instängt liksom.
Jag tycker att jag är en betydligt bättre mamma när jag jobbar. Jag har mer energi och mer ork och lust att läsa och leka.
Sen kan jag sörja att den där tiden är över för det var väldigt roligt det med, att träffa andra mammor, fika och prata barn.
Men jag tycker ändå att tiden som är nu, är den allra bästa och Knut har aldrig varit gladare än han är nu!