Det hör inte till vanligheten att jag gör prints av mina bilder. Gillar känslan av att man köper ett original.
Men jag förstår också att alla inte har råd med mina bilder längre, så nu har jag tryckt upp några prints av de här teckningarna.
De är i A3 format, på 250 grams obestruket papper (känns himla flott vill jag lova) och kostar 300 kronor för en och 500 kronor för båda.

Vill du beställa så skicka iväg ett mail till anna@annaritar.com

Just nu är det min mest hektiska period på året med alla julbeställningar. Dessutom får jag ju inte visa något jag gör för er, så himla tråkigt att behöva vänta, det är inte min grej!
Men mitt bland alla julbeställningar så fick jag in en födelsedagsbeställning och nu har födelsedagen passerat så jag kan visa er!
Förut tyckte jag det var så himla svårt att teckna barn, men sen jag själv fick barn känns det som jag förstår anatomin lite bättre och nu tycker jag nästan att det är roligast att teckna barn (och gamla)
De blir ju så söta, som små bokmärksänglar nästan.
Den här teckningen var ett rent nöje att göra, hoppas han som fick den blev glad!

Nästan dagligen får jag kommentarer om talang, begåvning och någon slags medfödd gåva.
Detta stämmer såklart inte och jag blir alltid lite provocerad av det, trots att jag vet att det bara är välmenat.
Men jag sliter verkligen, övar och övar, försöker ta ut svängarna och testa nya grejer. Jag testar nya pennor, olika papper, gör miljarder misslyckade försök men jag lär mig hela tiden.
Att då säga att det är något medfött gör mig lite ledsen, det förminskar allt jobb jag lägger ner.
Det känns också lite nedvärderande mot yrket, att bara vissa kan bli det. De som föddes med det.
Jag tror aldrig man hade sagt till Ingvar Kamprad att han fötts med en talang att hitta på platta paket, att det nog är en ärftlig gen som gör att man kan bygga massvis med varuhus och leva livet.
Han har väl jobbat för det som vem som helst!

Visst tror jag att det finns en liten del medfött, kanske intresset för att teckna är ärftligt? Men ett intresse stannar vid att vara just ett intresse om man inte nöter in det, lägger otaliga timmar och månader och år på det. Det är ju först då man blir riktigt bra.
Hade jag lagt all den tid jag lagt på att teckna på att spela gitarr tex, hade jag varit grym på det också. Då hade jag helt plötsligt varit född med ”spela-gitarr-genen”.
Jag tror det är ett sätt att skylla ifrån sig att prata om talang istället för att se vad som ligger bakom.

Hörde något att det tar 10 000 timmar att bli riktigt bra på något.
10 000 timmar för att ”födas med en talang”.